Historik Beskrivning av Åke Wiberg

Åke Wiberg föddes i mars 1902 och avled i november 1963. Mellan dessa tidpunkter hann han uträtta åtskilligt.Åke Wiberg växte upp i Göteborg, där hans far drev en mindre fabrikations- och handelsrörelse. Den teoretiska sidan av lärdomen för livet inhämtades i Latinläroverket i Göteborg och den mer praktiska bland annat i Majorna, där bland annat åtskillig förfarenhet i kortspelet poker inhämtades. Sommartid inlärdes segling, simning, pallning och andra högre konster i Kullavik, där familjen hade en villa.

Studentexamen avlades vid just fyllda 18 år och filosofie kandidatexamen i Lund två och ett halvt år senare i behaglig tid före värnpliktstjänstgöringen. Därefter återbesöktes Lund under ytterligare cirka tre år för juris kandidatexamens avläggande.

Åke Wibergs yrkesliv tog sin början i Malmö, där han blev en ovanligt ung yngste medarbetare på dåvarande Roos Advokatbyrå. Samtidigt härmed hade Åke Wiberg ett avsevärt politiskt engagemang, som bland annat ledde till en plats i stadsfullmäktige för dåvarande Högerpartiet.

På grund av sina insatser under den ekonomiska krisen vid 1930-talets början kom Åke Wiberg att åtnjuta ett – med hänsyn till att han då ännu ej ägde någon större förmögenhet – betydande förtroende hos de större bankerna. Då sedermera Malmö Strumpfabrik (Vogue och Nivella) skulle säljas, blev Åke Wiberg personligen den huvudsakliga köparen. Vid sidan av advokatverksamheten drev han upp strumpfabriken till avsevärd lönsamhet och blev sedermera ensamägare samt förvärvade därefter, fortfarande med viss banksupport, träimpregneringsverksamhet, då belägen i Södra Vi i Småland och Nyland vid Norrlandskusten. Nästa företagsförvärv blev AB Herman Gotthardt i Arlöv strax utanför Malmö, ett företag som sysslade med tillverkning och import av skeppsutrustning och tågvirke. Under senare delen av 1930-talet blev Åke Wiberg riksdagsman och lämnade därmed advokatverksamheten för att, vid sidan av egenskapen av valt ombud för Sveriges folk, sköta företagen.

Detta föranledde täta resor mellan Stockholm och Malmö, där restiden användes för att sammanställa en släktkrönika tryckt i två innehållsrika delar.

Vid sidan av affärerna och politiken, inbegripet betydande insatser i Försvarsutskottet under kriget, utvecklade Åke Wiberg ett omfattande kulturintresse och blev under 1940-talet bland annat ordförande i Operans styrelse, ordförande i Statens Konstråd, ledamot av Nordiska Muséets Nämnd mm.

Åke Wiberg förvärvade inför krigsrisken en mindre egendom i Halland och sedermera 1942 Apertins Herrgård i Kil i Värmland två mil nordväst om Karlstad. Gården befann sig vid hans tillträde i ett betydande förfall, som kort på tid avhjälptes genom uppförande av nya ekonomibyggnader och en pietetsfull restaurering av 1700-talsflyglarna och mangårdsbyggnaden som ursprungligen var från 1600-talet.

Efter kriget togs hans förmåga i anspråk av staten och näringslivet då det gällde att finna marknader och vägar för den svenska exporten utanför Europa. Åke Wiberg ingick bland annat i den s k Prins Bertil-delegationen, som besökte – förutom USA – alla de större sydamerikanska länderna. I samband härmed tog han initiativet till en Ibero-Amerikansk kulturutställning i Sverige, vilken rönte stort intresse och uppskattning.

Efter att på kung Gustav VI Adolfs uppdrag ha tagit sin an upprustning och omorganisation av Kunglig brunns- och gyttjebadsanstalten Loka, som länge sovit törnrosasömn, blev Åke Wiberg överintendent vid Kungl. Maj:ts hov.

Vid slutet av 1940-talet drabbades han oväntat av svår ohälsa, vilket föranledde att han under något år var bosatt i Santa Barbara i Kalifornien, där framstående läkarvetenskap stod till buds. Efter några år, varunder han själv tillägnade sig omfattande medicinsk kunskap, återvann han åtminstone delvis sin hälsa.

1954 gjordes den grunddonation, som var början till Åke Wiberg Stiftelse. Stiftelsen fick sedermera ett bestämmande inflytande över Åke Wibergs företag, varav f ö fortfarande träimpregneringsdelen ägs av stiftelsen, vars bokförda egna kapital idag överstiger 400 Mkr, och som till övervägande delen främjar medicinsk forskning.

Ända till sin bortgång ledde och styrde Åke Wiberg arbetet i koncernen, som utom de nämnda företagen också hade ett ej obetydligt fastighetsinnehav och en avsevärd mängd börsaktier.

Åke Wiberg hade under 1950-talet glädjen att bli båda filosofie och medicine hedersdoktor och var vid sin bortgång ordförande i Östasiatiska Muséets Nämnd, som svarade för det nya muséets organisation inför inflyttningen i egen museibyggnad på Skeppsholmen, vilken stod färdig i maj 1963.

Som ett slags avkoppling ägnade Åke Wiberg lediga stunder åt att i bokform sammanställa olika uppgifter med familjeanknytning och bland dessa kan nämnas två, som kom att handla om Apertin, nämligen “En gårds historia” respektive “En bilderbok”, en i vilken skildrades åren kring första världskrigets utbrott och som fick titeln “När klockorna klämtade”, en med titeln “En herrgårdsidyll” vari beskrevs morföräldrahemmet/en, m fl.

Förestående uppgifter är nedtecknade helt ur minnet från de år jag hade förmånen att vara anställd som ung bolagsjurist i Åke Wibergs omedelbara närhet och i vars stiftelses styrelse jag då hade äran och glädjen att vara ledamot.

Göran Mörner

FOTNOT: En närmare behandling av Åke Wibergs liv finns i professor Mats Larssons bok Åke Wiberg. Entreprenör & politiker, 2007, Stockholm: Atlantis.